Därmed fick Wilders avslag på sin begäran att avfärda åtalet som icke prövbart på grund av att dessa sakfrågor är politiska och på grund av att rättegången de facto skulle innebära en politisk process.
Rättegången mot Wilders kommer att inledas på måndagen den 31 oktober.
Under en kampanj i Haag i mars 2014 hävdade Wilders att det fanns ett behov för ett lägre antal marockaner i Nederländerna.
Vid ett valmöte i Haag frågade han de närvarande en rad frågor, en utav vilka var "vill ni ha fler eller färre marockaner?". Efter att publiken svarade "färre" sade Wilders "vi kommer att ordna det".
På grund av "färre marockaner"-uttalandet, upprepat ännu en gång i en
intervju några dagar senare, kommer Wilders att
åtalas på två punkter: För det första för att "avsiktligt ha förolämpat en grupp människor på grund av deras ras." För det andra för att ha "anstiftat till hat eller diskriminering mot dessa människor."
Wilders försvarsadvokat Geert Jan Knoops har hävdat att rättegången uppgår till en politisk rättegång mot Wilders och hans parti PVV: "Känsliga frågor måste dömas av offentliga åsikter eller genom valurnan". Knoops
sade "Åklagaren ber indirekt om att råda över PVV och dess politiska programs funktioner. Domstolen får inte blanda sig i detta".
Som politiker kan Wilders säga mer än en vanlig medborgare,
sade Knoops och menade att Wilders använde sina anföranden till att peka ut den holländska statens brister.
"Det är hans plikt att peka ut brister. Han tar på sig detta ansvar och föreslår lösningar." Knoops hävdade att åklagaren begränsar Wilders yttrandefrihet genom att väcka åtal för hans uttalanden.
Domstolens
svar var att trots att politiker har yttrandefrihet bör de "undvika offentliga uttalanden som föder intolerans" och att rättegången skulle avgöra var gränsen går mellan politikers yttrandefrihet och deras plikt, som domstolen ser på saken, att undvika offentliga uttalanden som föder intolerans.
Andra politiker, samtliga från arbetarpartiet, har yttrat följande om marockaner utan att ha blivit åtalade.
Domstolen
avfärdade Wilders försvarsadvokats argument om att det faktum att ingen av dessa politiker blivit åtalade gör rättegången mot Wilders diskriminerande.
Domstolen
menade att på grund av att tidpunkten, platsen och sammanhanget för andra politikers uttalanden var annorlunda kan dessa inte likställas med herr Wilders uttalanden, och av denna anledning anser domstolen att någon överträdelse av jämlikhetsprincipen inte förekommit.
Andra politikers uttalanden var dock, objektivt sett, mycket värre i fråga om språkbruk ("sk*tmarockaner") och vad som kunde anses vara deras direkta incitament ("Vi måste förnedra marockaner"). Vilken annan tidpunkt, plats och sammanhang skulle kunna göra ovan uttalanden mer acceptabla än en fråga om huruvida väljarna skulle vilja ha fler eller färre marockaner?
Och vilka omständigheter skulle göra det legitimt att kalla någon "sk*t" på grund av deras etniska ursprung?
Det är djupt bekymrande att rätten redan i sitt förhandsavgörande, och innan rättegången i sig ens inletts, så uppenbart komprometterar sin egen opartiskhet och objektivitet. Utåt sett verkar inte denna domstol längre opartisk.
Underkastar sig andra europeiska domstolar också så snällt till jihadistvärderingar som inskränktar på yttrandefriheten och "obekväma" politiska åsikter?
Nederländerna är en av parterna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta innebär att holländska domstolar är skyldiga att tolka inhemsk lagstiftning på ett sätt som är förenbart med konventionen och den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas rättspraxis.
Paragraf 10 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
anger:
1. Alla har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt bör innefatta åsiktsfrihet och frihet att tillhandahålla och vidarebefordra information och idéer utan ingripande från offentliga myndigheten och utan gränser...
2. Utövandet av dessa friheter kan, sedan de medför plikt och ansvar, vara föremål för sådana formaliteter, villkor, begränsningar eller bestraffningar som föreskrivs av lagen och är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle, i syfte att tjäna landets säkerhet, territoriala integritet eller offentlighetens säkerhets intresse, för att förebygga tumult eller brott, för att skydda hälsa eller moral, för att skydda andras rykte och rättigheter, för att förhindra avslöjande av information som mottagits i konfidentiellt syfte eller för att upprätthålla rättsväsendets auktoritet och opartiskhet.
I sin rättspraxis anger den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att
[1] paragraf 10
"skyddar inte bara den information och de idéer som anses som oförargliga utan också de som anses stötande, chockerande eller störande; sådana är kraven för den pluralism, tolerans och vidsynthet utan vilken det demokratiska samhället inte existerar. Åsikter som uttrycks på ett starkt eller överdrivet språk skyddas också".
Ännu viktigare i rättegången mot Wilders sammanhang är det faktum att enligt europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas rättspraxis, är följande:
"...skyddets utsträckning är beroende av sammanhanget och syftet med kritiken. I sammanhang som innefattar offentlig kontrovers eller offentligt intresse, under politiska debatter, i valkampanjer... starka ord och hård kritik kan förväntas och kommer att tolereras i högre grad av domstolen". [Betoning tillagd]
Låt oss gå igenom vad Wilders sade och i vilket sammanhang han sade det: "Vill du ha fler eller färre marockaner?" Efter att publiken svarade "färre", sade Wilders "Vi kommer att ordna det". Han upprepade detta uttalande i en
följande intervju, där han sade "Ju färre marockaner, desto bättre".
Sammanhanget uttalandet gjordes i var en valkampanj mars 2014 i bakgrund av betydande problem med marockaner i Nederländerna.
Enligt den holländska journalisten Timon Dias:
Statistiken visar att 65% av alla marockanska ungdomar har blivit arresterade av polisen och att en tredjedel av denna grupp har arresterats mer än fem gånger.
Om du är politiker och bekymrad över ditt lands framtid och välfärd bör du, enligt logiken, kunna diskutera dagens relevanta problem, inklusive existerande problem med invandrare och andra folkgrupper.
Denna diskussion är bara vettig i ett demokratiskt samhälle om den äger rum i offentligheten, och i synnerhet med väljare vid en politisk demonstration under en valkampanj. Att ställa frågan huruvida väljare vill ha färre marockaner i deras stad eller land kan verka grovt för vissa och kränkande för andra.
Men i ljuset av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas rättspraxis, vilken specifikt skyddar politiska uttalanden med mycket bred marginal, särskilt i samband med politiska aktörer och kampanjer, är det mycket svårt, om inte omöjligt, att se hur den fråga som Wilders ställde skulle kunna täckas lagenligt av paragraf 10 (2).
Enligt paragraf 10 (2), kan yttrandefriheten begränsas när:
"det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, i syfte att tjäna landets säkerhet, territoriala integritet eller offentlighetens säkerhets intresse, för att förebygga tumult eller brott, för att skydda hälsa eller moral, för att skydda andras rykte och rättigheter, för att förhindra avslöjande av information som mottagits i konfidentiellt syfte eller för att upprätthålla rättsväsendets auktoritet och opartiskhet."
Wilders manade inte till våld eller förföljelse (eller förnedring), och inte heller äventyrade han landets säkerhet eller någon av de andra angelägenheterna som noterats ovan.
Det är svårare att se hur uttalandet "vi måste förnedra marockanerna" av arbetarpartiets politiker Hans Spekman, som inte åtalades, skulle kunna vara legitimt, eftersom det innebär ett direkt incitament till någon form av förnedrande handling mot marockaner. Men Hans Spekman är förstås inte Geert Wilders.
Uppenbarligen är rättvisan i Nederländerna inte längre blind och domstolarna är inte längre oberoende och opartiska statliga institutioner. Detta bör alla holländska medborgare vara djupt oroade över.
Judith Bergman är en författare, krönikör, advokat och politisk analytiker.
[1] Monica Macovei: A
guide to the implementation of Article 10 of the European Convention on Human Rights, p 16, (Human rights handbooks, No. 2, 2004).
Kopierat av Thore Hult
